Sparat under: Vardagsmirakel
Se så mysigt det är här hemma nu.
Sparat under: Vardagsmirakel
Har haft lite ångest för det här med tandläkarbesök ett tag. Jag har inte varit hos tandläkaren på kanske 1,5-2 år, och har länge kännt att det är dags nu! I ärlighetens namn känner jag att ”det är dags nu på” grund utav en ilande känsla i den övre gommens vänstra sida så fort jag äter något, vilket jag antar kan vara ett hål. Det tar ju samtidigt emot lite att ringa tandläkaren, då jag vet att detta kommer att kosta skjortan. Idag tog jag ändå mod till mig och ringde runt och kollade lite priser.
- Chock 1: ”Ja, det kostar 870 kronor för en undersökning.”
- Chock 2: (Svar av tre olika tandläkare) ”Vi tar inte emot nya patienter, vi har för mycket att göra.”
Jaha. Sedan träffade jag rätt.
- Positiv chock 1: ”Ja, vi har en tid här till dig imorgon!”
- Positiv chock 2: ”Du har ju inte varit hos tandläkaren i år, det innebär att du har 300 kronor innestående i tandvårdsstöd!”
- Positiv chock 3: ”Men! Du var ju inte där förra året heller, då har du 600 kronor innestående i tandvårdsstöd!”
Jag har inte ens hört talas om tandvårdsstöd! Tjoho!
Sparat under: Vardagsmirakel
Herregud, jag har glömt bort blodpuddingen! Runt en tia för två dagars lunch. Det är vad jag kallar att leva ekonomiskt.
I was a strange kid när jag var liten. Vår dagmamma hade ”önskevecka” en gång per termin, där alla barnen fick varsin dag och bestämma precis vad vi skulle äta. Alla barn valde rimligen pannkakor, våfflor, hamburgare, etc. Jag valde alltid blodpudding och fattade inte vad som var konstigt med det.
Vi var i Prag för några veckor sedan. Frågor på det? Ja:
- Varför har alla sagt att det är så HIMLA billigt där?!?
- Varför känns Prag som Wien?
- Varför kändes det som om det tog en kvart att flyga dit?
- Varför var ALL servicepersonal i hela staden otrevlig?
- Varför hittade vi en grymmerestaurang näst sista kvällen och inte tidigare?
- What is up med dessa vidriga småprylsaffärer i alla turiststäder – vem köper sådant?
Sparat under: Vardagsmirakel
Härom kvällen kom jag och Erik helt sonika gåendes från varsitt håll på Tunavägen och möttes i mörkret vid ett vägskäl. Där utspelades ett samtal i stil med detta:
- Lisa: Vad har du gjort?
- Erik: Käkat thai med några i min korridor, en av dem pluggar nanoteknik. Han drog ett trött skämt om att jämföra Gaffatejp med The Force.
- Lisa: Jaha, kul. Jag har svårt att tro på det där med nanoteknik.
- Erik: Vad är det du inte förstår?
- Lisa: Ja, hur det går till givetvis.
- Erik: Men det är ju såna där små jävlar, typ osynliga. Du kan få dem till att gå omkring och städa på stan utan att någon märker någonting.
- Lisa: Jaha, men hur? Jag kan inte förstå mig på saker som är så små. Jag är ju för fan filosof.
- Erik: Men, tror du inte på Gud?
- Lisa: Jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Oavsett så tror jag inte att Gud är en liten jävla sak som städar på stan.
- Erik: Nej, men nanoteknik är ju inte Gud. Det är ju fan motsatsen till Gud!
- Lisa: Jaha. Förresten, du, har du tänkt på dansen som rövarna dansar i Ronja Rövardotter. Är den inte rolig?
- Erik: Jo! Har du sett det här youtubeklippet på best mannen som drar ner bruden i en pool?
- Lisa: Haha.
- Erik: Godnatt.
- Lisa: Godnatt.
Sparat under: Vardagsmirakel
Min nya hobby: att se hur de utländska frukostgästerna på hotellet hanterar osthyveln.
.
Facit:
Igår gick jag och H på söndagspromenad. Det var sol och varmt och skönt. Vi gick i Botaniska och lekte mening-leken och låtsades att vi tävlade i gång. Vi hamnade slutligen på vårt favoritställe, Kulturen. Tro det eller ej, men dagen till ära försiggick en medeltidsmarknad på området. Jesus vad roligt vi hade. Vi trängdes i köerna med barnen för att få leka riddare, skjuta pilbåge, kasta prick, jonglera, gå på styltor, etc. H fick till och med ta del av skattkistans innehåll (guldpengar till barn som gått någon skattjakt). Vi kollade in nått medeltidsband som rev av någon Rövardotterlåt och köpte knäckstrutar för en femma (som för your information måste vara det drygaste godiset. En strutjäkel höll i cirka en halvtimma.). Vi låtsades vara intresserade av grejer som utklädda människor sålde, typ kryddor, smycken och riddarprylar.
Det underligaste med denna tillställningen var ju givetvis de utklädda människorna. What is up?! Under hela eftermiddagen visste vi inte huruvida dessa människor var inne i något ”lajvande” eller om de bara var utklädda. Vi gissar på det första, eftersom vi hörde en hel del underliga meningsutbyten dessa människor emellan. Att de sedan på fullaste allvar gick omkring barfota på området kånkandes på tvätt som de nyligen tvättat i nån balja, att de hade sina nyfödda barn i nån tygbit på magen, att de faktiskt bodde i tält på området, och att de bar upp dessa kläder med en viss sorts underlig stolthet pekar mot detsamma. Jävligt konstigt. När besökarna gått hem, fortsätter de då ”lajvandet”? Jag fattar ingenting. Hur faller man för en sådan hobby? Hur kommer man i kontakt med dessa människor? I min värld känns denna form av personlighetsutbyte en smula otäck, och ibland även lite pervers.
Sparat under: Vardagsmirakel
Jag besitter i min dumhet några smärre fördomar mot människor som arbetar inom skönhetsbranchen. Detta då jag i min naivitet tror att jag själv kommer att bli en framstående politiker, ja, kanske rentav statsminister, som kommer att få en stad, en park, en staty, ett museum, en gata eller dylikt uppkallat efter mig när jag kolavippat (som givetvis aldrig kommer att inträffa. Man måste få drömma och man måste få vara självironisk.) Min idealistiska grundtanke är att man på något sätt bör bidra med någonting större än ytlighet innan man kan vara nöjd och dö. Missförstå mig inte, dessa tidigare nämnda yrken verkar vara både roliga och kreativa, men det jag undrar är hur mycket distans man kan lyckas bibehålla till sin stad, sina klienter och sig själv. Är det inte väldigt lätt hänt att man fastnar i skvaller-trender-hållasigsnygg-cirkeln? Vad vet jag. Fördomar är till för att motbevisas.
Så, på tal om detta, what is up med frisörer och namnen på deras salonger? Det finns väl ingen yrkeskår som har så roliga, fyndiga, käcka, självironiska namn på sina företag som frisörerna? Lyssna bara på namn som (autentiska exempel):
- Skapha
- Här
- Bahlsam
- Zax
- Stråh
- Saxåkam
- Tvärklippt
- Kammaren
- Zlingan
- Salång
- Salong Vivåga
- VIP-Klipp
- Hårizånt
- L.U.G.G.
- Kam-in!
- Hair är ‘e!
- Hår2O
- Flotta Flätor
och sist, men inte minst: - Gunillas Lock n’ Roll
Jag älskar’t!
Sparat under: Vardagsmirakel
Min far är som sagt rolig. Kolla vad han har snickrat ihop på vägen utanför föräldrarnas torp.
En närbild kan vara på sin plats:
